Apropå
Schyfferts föreställning, som jag fortfarande kan dissekera på lunchrasterna, kommer jag att tänka på ett par andra dramaturgiskt lysande föreläsningar jag sett.
Ett dramaturgiskt knep för att få till en bra föreställning är att plantera detaljer tidigt som sedan återkommer, gärna i ett annat ljus, senare under showen. Det berättade
trollkonstnären Tom Stone i frågestunden efter en föreläsning på
en kurs om god och dålig vetenskap som jag gick för några år sedan.
Själva föreläsningen handlade om hur magiker lurar folk med hjälp av kunskap om hur vår varseblivning fungerar.
Han menade att
bra trolleri kan handla om att bara plocka fram en sak och visa upp den och sen tycker publiken att det är fantastiskt. Det behöver inte vara märkvärdigare än så. Till och med om man bara tar av sig skon och håller upp den så applåderar publiken lydigt om man gör det på rätt sätt.
Som en del av förställningen förklarade han delar av ett mynttrick för oss (trollkarlar får tydligen förklara trick de själva hittat på). Det var fascinerande att se vilken medveten design som låg bakom rörelseschemat. Han utgick från kunskap om kognitiv psykologi:
uppmärksamheten riktas mer mot rörelser som går uppåt eller mot betraktaren. Alltså kan trollkonstnären samtidigt smussla med saker i den andra rörelseriktningen utan att vi märker det.
Alldeles före paus erbjöd han sig att visa tricket i repris, nu när vi visste hur det gick till. Och vi kunde faktiskt hänga med rätt bra den här gången eftersom vi visste precis var vi skulle titta. Jag minns inte om han körde det lite långsammare också men efter ett tag började jag känna att det var lite förutsägbart och slappnade av. Det var ett ganska långt nummer, så lite onödigt var det kanske att upprepa hela. Men det var förmodligen helt medvetet - åskådare som inte är på sin vakt kan man kollra bort lite extra.
Det kom nämligen en liten oväntad knorr på slutet som vände alltihop. Ingen förstod hur det gick till, men plötsligt stod karln där med skon i handen.
Vi tyckte naturligtvis att det var... fantastiskt!
Och fortfarande idag - fem år senare - minns jag huvudpoängerna i hans föreläsning. Snacka om att lyckad dramaturgi hjälper till att få berättelser att fastna.
--
Tom Stone bloggar, inte bara om sina tricks, utan också
lite om webbdesign.
Etiketter: Eftertanke, Föredrag
